Lifvet.

Beslut.

2011-03-05T13:22:00.000+01:00

Nej, jag lägger ned. Blogglusten är inte tillbaka trots allt. Kommer att ha kvar min profil för att kommentera hos de bloggar jag läser men någon egen blogg blir det nog inte på ett bra tag.
Kanske tar upp det igen när nästa barn vankas, det kan alltså dröja rätt länge ;)

Bearbetning.

2011-03-05T00:12:00.003+01:00

Att bearbeta en förlossningsdepression är en enorm och ganska långdragen process, jag har märkt att det ibland sker på de mest underliga vis och inte enbart genom "den traditionella terapin". T.ex. så får jag då och då för mig att jag skall titta efter gravidkläder på Tradera, jag tror att det hänger ihop med att jag nästan aldrig under hela graviditeten kände mig sådär fin som så många gravida brukar kunna göra. Jag tittar ut fina kläder som jag skulle kunna tänka mig att köpa och efter en stund stänger jag ned webbsidan.
Andra gånger går jag igenom Babyproffsens produktkatalog och antecknar allt jag vill ha i ett dokument på datorn. Orsaken till det tror jag är för att jag vill skapa en trygghet och en sorts kontroll i mitt föräldraskap som jag inte alls upplevde att jag hade under de första månaderna.

Provokation.

2011-03-02T10:22:00.000+01:00

Faktumet att vi bröllopsplanerar har provocerat. Ja, Vi, ingen tror väl förhoppningsvis på allvar att jag skulle vara ensam om att planera vårt bröllop - Fästmannen har bara inte skyltat med det.
Många har varit, och är, jätteglada för vår skull men negativa kommentarer har det verkligen varit gott om sedan vi deklarerade vår förlovning för lite mer än 14 månader sedan.
Är det inte ett ifrågasättande om varför vi "har så bråttom" att gifta oss så får jag på skallen för att jag frågar om någon skall på IKEA och kan tänka sig att köpa med sig ljus till mig, och så har det hållit på hela denna tid.
Är man helt ointresserad av att vi skall gifta oss, vilket det självklart finns människor som är, behöver man väl inte ägna tid åt att kommentera bröllopet alls, tänker jag. Nåväl, så kan det vara. Det glädjer mig i alla fall oerhört mycket att så många redan har tackat Ja till bröllopet.

Påminnelse.

2011-02-27T12:38:00.001+01:00

Läste för ett tag sedan en kommentar från en lycklig, nybliven förälder.
"Det är fasligt vad man blir uppvaktad när man fått barn! Blommor och praliner och massa gott att äta. Helt underbart!"

Jag blev direkt väldigt avundsfrisk. Jag mindes ju med sorg hur tomt det var hos oss, det riktigt ekade i både hjärta och hem under en så lång tid. Vi var väl omhändertagna av min familj men många, många vänner lyste med sin frånvaro (jag är dock jätteglad över de vänner och bekanta som faktiskt fanns där).
Jag hoppas att det var vår första och sista erfarenhet av det, särskilt i en så speciell situation som det är att få en familjemedlem.

Pic.

2011-02-24T19:09:00.000+01:00

Dejtnight @ Station följt av Filmstaden och till sist Costas Greek Couzina

Kärlek.

2011-02-21T00:01:00.000+01:00

Tuffa perioder i livet kan göra det svårare att orka jobba på den där galna, starka kärleken man känt för sin respektive - när man mest är inriktad på överlevnad kan det verkligen få stå tillbaka ett slag.
Efter en lång tid med förlossningsdepression, sjukdomar, ensamhet, ekonomisk kris, brustna relationer, brustna förtroenden och väldigt mycket annat känns det som om det äntligen börjat vända nu.
Så, jag passar på att omfamna den där kärleken, trots den jobbiga grannen intill som fortfarande spelar på sin förbannade elgitarr klockan kvart i 12 en Söndag.

Halv åtta hos mig.

2011-02-20T21:48:00.000+01:00

Jag har sett hur programserien Halv åtta hos mig nått in i mångas hem och att det nu är omåttligt populärt att dra ihop ett eget litet matgäng under liknande former.
Vi är fem personer som alla känner varandra och vi tävlar hushållen sinsemellan istället för person mot person, så jag och Fästmannen bjöd in tillsammans.

Vi serverade en hel meny i Västerbottenstema.
Billabong Sparkling och Jalpeñopuffar till fördrink och tilltugg
Jordärtskockssoppa till förrätt
Örtmarinerad Quorn serverat med en Linotto till huvudrätt
Canneloni a'la Burträsk till efterrätt

Sa till Fästmannen att vi skulle ta bilder på våra kreationer för att kunna visa upp, men glömde såklart bort att göra det i all mathysteri.

Livet.

2011-02-17T00:13:00.005+01:00

Under den tidsperiod som bloggpausen pågick avlöste sjukdomarna varandra, min lilla mormor fick en stroke och låg i princip inför döden och min så vattentäta livsplan havererade.

Tre dagar innan terminstart meddelade man att kursen jag skulle läsa, och därmed trygga min/vår försörjning med, flyttats fram 2 ½ månad(!) - så jag är arbetslös tills dess att den behagar starta. Inte har vi fått barnomsorgsplacering heller och det får vi väl se oss om i stjärnorna efter, upplever jag.

Men, vi står stabilt på benen och allt löser sig, någon gång. Livet är ju ändå lite som att bygga torn med klossar, ibland går det bra och man når långt men ibland rasar det och man får lägga lite extra tid på att bygga upp det igen.
Och det kan ju inte vara solsken jämt, tänker jag.

Depp.

2011-02-15T21:34:00.000+01:00

Vilken urusel dag det varit! Den inleddes med att Mille upprepade gånger slängde sig rakt över min mage när jag låg i sängen och sedan sparkade mot mig samtidigt som han skrattade trots att jag blev jättearg och sa åt honom att sluta. Större delen av dagen har han varit skrikig, arg och gnällig.
Jag själv har känt mig ledsen, uppgiven och ensam idag. Har på allvar tittat runt efter eventuella boendealternativ i Stockholm, jag ser verkligen inget slut på ensamheten i denna stad.
Under kvällen har det dock känts bättre och det bästa vore förstås om man slapp känna att det enda alternativet som finns skulle vara att flytta.

Vänner.

2011-02-14T17:51:00.001+01:00

De senaste tre-fyra åren har jag ofta frågat mig själv; Varför duger inte Min vänskap?
Så många människor har försvunnit ur mitt liv under dessa år och ni som följt bloggen en längre tid vet att jag känt mig ohyggligt ensam i långa perioder.
Då vänner nämner sina vänner i olika sammanhang är jag mycket sällan en av dem som namnges - slump? kanske, kanske inte.
Jag vet att jag stått upp för mig själv när jag bryter med "vänner" som betett sig som svin, men det är inte roligt när man känner att det snart inte finns några kvar överhuvudtaget.
Som det är nu så skulle jag ha ett socialare liv i Stockholm än vad jag har här i min egen hemstad!

Tillbaka.

2011-02-12T14:02:00.001+01:00

Den närmaste tiden kommer bloggen sannolikt att handla en hel del om bröllopet som går av stapeln den 28 maj. Inbjudningarna har skickats ut & hindersprövning lämnats in!

Snart tillbaka.

2011-02-08T23:46:00.000+01:00

Jag känner att jag måste bryta min bloggtystnad till förmån för en dokumentär som heter "Dear Zachary".
Föräldrar och andra känsliga tittare, se den med en stor förpackning näsdukar. Den är smärtsam, men oj vad ni kommer att vara tacksamma för era barn efter att ha sett den. Själv kan jag knappt bärga mig tills dess att jag skrivit klart detta och kan krypa ned i sängen bredvid min allra största kärlek, Mille.

"Sorg är kärlek som inte vill ta farväl".

Jag återkommer, snart.

Snart.

2011-01-28T13:52:00.000+01:00

Snart tillbaka från bloggpausen, ge mig två veckor eller så.