Beslut.

Nej, jag lägger ned. Blogglusten är inte tillbaka trots allt. Kommer att ha kvar min profil för att kommentera hos de bloggar jag läser men någon egen blogg blir det nog inte på ett bra tag.
Kanske tar upp det igen när nästa barn vankas, det kan alltså dröja rätt länge ;)

Bearbetning.

Att bearbeta en förlossningsdepression är en enorm och ganska långdragen process, jag har märkt att det ibland sker på de mest underliga vis och inte enbart genom "den traditionella terapin". T.ex. så får jag då och då för mig att jag skall titta efter gravidkläder på Tradera, jag tror att det hänger ihop med att jag nästan aldrig under hela graviditeten kände mig sådär fin som så många gravida brukar kunna göra. Jag tittar ut fina kläder som jag skulle kunna tänka mig att köpa och efter en stund stänger jag ned webbsidan.
Andra gånger går jag igenom Babyproffsens produktkatalog och antecknar allt jag vill ha i ett dokument på datorn. Orsaken till det tror jag är för att jag vill skapa en trygghet och en sorts kontroll i mitt föräldraskap som jag inte alls upplevde att jag hade under de första månaderna.

Provokation.

Faktumet att vi bröllopsplanerar har provocerat. Ja, Vi, ingen tror väl förhoppningsvis på allvar att jag skulle vara ensam om att planera vårt bröllop - Fästmannen har bara inte skyltat med det.
Många har varit, och är, jätteglada för vår skull men negativa kommentarer har det verkligen varit gott om sedan vi deklarerade vår förlovning för lite mer än 14 månader sedan.
Är det inte ett ifrågasättande om varför vi "har så bråttom" att gifta oss så får jag på skallen för att jag frågar om någon skall på IKEA och kan tänka sig att köpa med sig ljus till mig, och så har det hållit på hela denna tid.
Är man helt ointresserad av att vi skall gifta oss, vilket det självklart finns människor som är, behöver man väl inte ägna tid åt att kommentera bröllopet alls, tänker jag. Nåväl, så kan det vara. Det glädjer mig i alla fall oerhört mycket att så många redan har tackat Ja till bröllopet.

Påminnelse.

Läste för ett tag sedan en kommentar från en lycklig, nybliven förälder.
"Det är fasligt vad man blir uppvaktad när man fått barn! Blommor och praliner och massa gott att äta. Helt underbart!"


Jag blev direkt väldigt avundsfrisk. Jag mindes ju med sorg hur tomt det var hos oss, det riktigt ekade i både hjärta och hem under en så lång tid. Vi var väl omhändertagna av min familj men många, många vänner lyste med sin frånvaro (jag är dock jätteglad över de vänner och bekanta som faktiskt fanns där).
Jag hoppas att det var vår första och sista erfarenhet av det, särskilt i en så speciell situation som det är att få en familjemedlem.

Pic.

Dejtnight @ Station följt av Filmstaden och till sist Costas Greek Couzina

Kärlek.

Tuffa perioder i livet kan göra det svårare att orka jobba på den där galna, starka kärleken man känt för sin respektive - när man mest är inriktad på överlevnad kan det verkligen få stå tillbaka ett slag.
Efter en lång tid med förlossningsdepression, sjukdomar, ensamhet, ekonomisk kris, brustna relationer, brustna förtroenden och väldigt mycket annat känns det som om det äntligen börjat vända nu. 
Så, jag passar på att omfamna den där kärleken, trots den jobbiga grannen intill som fortfarande spelar på sin förbannade elgitarr klockan kvart i 12 en Söndag.

Halv åtta hos mig.

Jag har sett hur programserien Halv åtta hos mig nått in i mångas hem och att det nu är omåttligt populärt att dra ihop ett eget litet matgäng under liknande former.
Vi är fem personer som alla känner varandra och vi tävlar hushållen sinsemellan istället för person mot person, så jag och Fästmannen bjöd in tillsammans.

Vi serverade en hel meny i Västerbottenstema.
Billabong Sparkling och Jalpeñopuffar till fördrink och tilltugg
Jordärtskockssoppa till förrätt
Örtmarinerad Quorn serverat med en Linotto till huvudrätt
Canneloni a'la Burträsk till efterrätt

Sa till Fästmannen att vi skulle ta bilder på våra kreationer för att kunna visa upp, men glömde såklart bort att göra det i all mathysteri.